Jag kom just hem från en 3,5 timmar lång tur på affären då jag hjälpte mamma att handla inför helgen då de ska upp till Hemavan och hon ska laga mat till 20 pers...

Jag kan säga att jag var måttligt less på slutet, och min syster var less redan efter en timme... Så jag fick ju typ se till så att hon hölls på ett hyfsat bra humör och inte satte sig på tvären...

Jag kan säga att det blev fyra stora vagnar... Vilket var ganska svårt att hantera då vi bara var tre pers...

Vi använde självscanningsfunktionen och snacka om vad glada vi blev när det inte var någon kontroll, som de kör då och då, på varaorna... Tänk att behöva stå och packa upp fyra vagnar med mat och sedan ner med allt igen... Men det blev ett hyfsat långt kvitto... :p

Oj, oj, oj vad jag är trött just nu. Det blev sent igår då jag och min kusin Linnéa från Skellefteå som är här och hälsar på, att och kollade TV långt in på natten. Först så såg vi förra veckans avsnitt av sveriges sämsta bilförare som jag hade på hårddisken på min dvd och sedan så såg vi på Jay Leno och vi (mest linnéa) skrattade så att vi typ väckte hela huset :p.

Idag så har vi varit och hälsat på Min gammelmormor på det korttidsboende som hon bor på just nu och man fick verkligen känslan: JAG VILL INTE BLI GAMMAL... Man kan säga att det fanns inte precis så mycket för henne att göra där... Ingen tv på rummet eller något... Sedan så var det lite jobbigt att träffa henne då hon inte var så klar i huvudet idag :'(. Man blir verkligen deprimerad när man tänker på det...

Ikväll så var vi även och hälsade på min moster Lisa och där så kollade vi lite på Tv och pratade lite. Min moster och hennes man Peter går i väntans tider så att säga då de i slutet på mars nu ska åka till Kina för att adoptera en dotter. Så vi kollade på lite grjor som lisa kopt till lilla Mika som hon ska heta.

Men nu är jag iallafall väldigt, väldigt trött och slut, så jag kommer nog att somna ganska snabbt.

God natt :)

På tisdag ska jag träffa en specialist ner på Linköpings sjukhus och jag har insett att jag kanske ska börja tänka på vad jag ska ha med mig...

Men jag måste säga att det känns lite jobbigt att resa fram och tillbaka till Linköping bara för att träffa en doktor i ca ½-1 timme...

Sedan så kan man ju bli hur irriterad som helst när man ska fixa resan då lanstinget ju enbart betalar för det allra billigaste... Och det allra billigast innebär att vi (jag och min mamma) skulle vara på resande fot i 24 timmar av 30... Tydligen så tycker de som har hand om sjukresor att det är acceptabelt...

Deras lösning på resan:
Taxi hemifrån till Mellansel kl. 22 på måndag kväll
Nattåg Mellansel - Stockholm C
Tåg Stockholm C - Linköping C
Taxi Linköping C- Sjukhuset
---- ---- ----
Taxi Sjukhuset - Linköping C
Tåg Linköping C - Stockholm C
Nattåg Stockholm C - Sundsvall C
Buss Sundsvall C - Hem

Detta blir alltså 30 timmar sammanlagt och av dem så kommer vi vara 6 i Linköping...

Nu insåg vi att detta inte skulle fungera då mamma är på utbildning på måndag och ska jobba på onsdag och jag går ju i skolan... så pga. av det så har vi själv beställt flyg hem från Arlanda...

Visserligen så kanske det inte låter så hemskt när man lägger upp det sådär, men om man lägger till tiderna... T.ex så anländer tåget till Sundsvall ca kl 2:30 mitt i natten och bussen avgår ca 4:30 (eller något sådant) om jag inte har helt fel... Och om jag ska till skolan så hinner jag ju inte ens hem förrän min buss går... Lika bra att fortsätta in till stan direkt liksom...

Men jag förstår inte resonemanget som de har att man aldrig ska flyga... För det blir billigare att göra så (vilket de inte fattar...) + att hur mycket kostar inte en taxi kl. 22? Jag får inte resonemanget att gå ihop....

Jag har nämnt att jag var på ett 40 års kalas igår, men jag kom på att jag inte skrivit vad vi gjorde.

Det började med att vi blev indelade i lag och jag var i samma lag som min pappa, Magnus och en kille som jag inte kommer ihåg namnet på...

Jag var typ 100% säker på att Magnus var Peters (han som fyllde år) bror, då de var så lika både till utseendet och sättet att vara. Men det var de tydligen inte...

Sedan så skulle vi genomföra en 5-kamp och vi började med lerduveskytte, vilket jag var jättedålig på... Träffade ingen av de 5... :(

Sedan så var det pistolskytte där jag fick 27 av 60... Inte det bästa resultatet kanske...

Efter det så var det "stående skidskytte" och jag fick äntligen visa att jag kunde skjuta :p Jag träffade 5 av 5 när jag sköt mina skott och så fick jag göra en extra gång då vi var en ”man” kort och då satte jag också 5 av 5 :). Så 10 av 10 alltså, och alla frågade hur bra jag var på längskidor :p

Sedan så var det ”grisbanan” och där fick jag 49 av 50. Men på den sista ”grenen” som var yxskastning så lyckades jag inge vidare… Men min grupp vann i alla fall med typ 200 poängs marginal på typ 780 poäng.

Igår så var jag på en 40-års fest då min mosters man Peter har fyllt 40 år nu under vecken. Något jag verkligen inte förstår är varför det är som ett krav att man ska servera alkohol på dessa tillställningar, men det var inte det som jag skulle skriva om.

Det var nämligen så att det kom en tjej, som jag inte känner kan jag påpeka, och frågade om jag kunde skjutsa henne till stan (Övik). Jag pratade senare med pappa och då visade det sig att det var tre personer som skulle åka och han trodde att de skulle till Bonäset.

Jag ringde Sara och frågade om hon skulle kunna följa med då det kanske inte är det roligaste att köra ensam med tre väldigt fulla personer, men hon kunde inte. Men jag tänkte, vad är det värsta som kan hända... Vilket man inte ska göra...

Först och främst så satt jag och vänta och vänta på att de skulle ringa, men det gjorde de inte förrän halv tolv... Sedan så tog det ett bra tag innan de masat sig in i bilen efter att de insett att jag hade kommit för att hämta dem...

Sedan började vi köra och jag hade redan fått huvudvärk av deras prat (skrik) innan vi ens svängt ut på E4an... Sedan så berömde de mig flera gånger för att än fast jag nyss tagit körkortet så kunde jag hantera helljuset och hålla hastigheten... Wow alltså...

Sedan helt plötsligt så är det en av dem som frågar om jag kan köra över Själevad. Problemet är bara att vi redan kört förbi den vägen som jag skulle ha tagit för att köra till Själevad... Som tur var så lyckades jag lista ut att det var inte till Själevad som hon skulle utan hon ville till något ställe strax efter Lillbacke (som jag enbart visste hur man skulle köra till för att jag hade frågat pappa för några dagar sedan hu man kom till Hallonbacken). Detta fick jag lov att lista ut på typ 10 sek så jag körde efter E4an och avfarten kom snabbt emot mig...

Sedan så började de prata om att jag skulle köra sakta då det var någon som kört av vägen där igår, och det var väldigt spårigt kan jag säga... Sedan så kändes det som att hon enbart ville att jag skulle köra där för att visa sina vänner olycksplatsen... Då blev jag måttligt sur, för det var inte enkelt att köra där kan jag säga...

Men det visade sig att en av dem bodde där så hon försökte guida mig till var hon ville av, men eftersom att hon var stupfull så gick det inte så bra... Vid varje korsning så fick jag fråga: "Ska jag svänga här?". Det roligaste var när vi kom in på hennes slinga och det blev en Y-korsning och jag frågade "Höger eller vänster"... Inget svar... Jag frågade igen och igen och till slut så fick jag ju stanna för att inte köra rakt fram genom korsningen och in i huset... Men tillslut så fick jag ett svar... Sedan så frågade jag henne om hur jag bäst skulle komma ifrån henens väg men när jag körde som jag trodde att hon sa och skulle svänga in på en väg, så var den avspärrad... Men jag tänkte att det var nog ingen som brydde sig nämnvärt om jag backade in på den vägen för att vända...

Sedan så kom vi ut i gullänget och där så kan man prata om SPÅRIG väg!!! Jag försökte att inte köra i spåren men jag fick möte av en lastbil som gjorde att jag fick lov att lägga mig i spåren för att inte vara i vägen men när jag skulle upp igen så fick jag en sladd på bilen när framhjulen kom upp men inte bakhjulen, men det gick bra.

Sedan så körde jag dem andra till Bonäset och det gick hyfsat bra då jag visste vart det låg någonstans :p.

Ganska mycket besvär, men jag fick ju 500 spänn för det :p

Nu ska jag åka iväg för att vara på min mosters mans 40års fest.

Det är lite jobbigt att veta vad man ska ha på sig då man vill både vara fin men man måste även vara varm då vi först ska vara ute i 2-3 timmar. Han ska nämligen ha festen på en skyttebana och vi ska dela upp oss i lag och ha en slags femkamp innehållande saker som skytte, blåsrörsskytte mm.

Men jag tänkte att man kan ju alltid byta om när man ska gå in sedan... Och så bor vi ca 5 minuter därifrån med bil så om man ångrar sig eller om det blir för kallt så är det ju bara att åka hem och byta.

Men nu ska jag åka iväg så att jag inte kommer allt för sent :p

Då var det väl dax att gå och lägga sig igen då...

Ibland känns det som om man inte gör något annat än att gå i skolan, göra läxor och sova. Den lilla "fritid" som man har försvinner oroväckande fort...

Men idag har varit extra konstig då jag inte har varit i skolan idag utan istället jobbat hemmifrån pga. att jag inte mått så bra... Och redan klockan fyra på eftermiddagen så kändes det som om klockan var typ 10 på kvällen, fatta vad min hjärna tycker att det är nu...

Och nu är det "imorgon" åxxå... Det är ju tragiskt att man aldrig kan gå och lägga sig i tid någon dag...

Imorgon så fick jag tydligen ta bilen till skolan igen :). Känns ganska skönt med då man får sova i ca 30 minuter mer... :)

Ses imorron ("idag")

//I am Me

Jag skulle vilja tacka en person som med 99,9999% sannolikhet inte kommer att läsa detta men det känns bra att få göra det ändå.

Det var nämligen så att jag tog bilen till skolan ifag då det var tänkt att jag skulle stanna kvar efter skolan och göra ett prov. (Nu blev det dock inte så, då jag inte mådde så bra igår så att jag åkte hem tidigare.)

Jag hade dock lovat att skjutsa upp några av mina kompisar upp på Skyttis där de skulle ha gympa. När jag skulle gå och hämta bilen på parkeringen så stannade de vid skolan.

När jag skulle backa ut bilen från parkeringen så insåg jag först inte hur glashalt det var... Så när jag hade backat och skulle köra framåt igen så upptäckte jag att det bara slira... Snacka om PANIK!!!

För att göra en lång historia kort så kom det en man som hjälpte mig att komma därifrån (efter att jag lyckades ropa dit mina kompisar som fortfarande efter flera minuter stod och väntade på mig...) genom att de alla puttade på bilen.

Det är nämligen så att den parkeringen lutar en del så det var typ omöjligt att komma uppåt, vilket jag behövde då det stod en bil bakom mig.

Men jag vill säga tack till denne kille, vem det nu än var!

//Therése